När jag tog studenten..
De sista tre-två månaderna när det närmade sig studenten kom man närmre alla i klassen, hittade på saker tillsammans och pratade mer med andra än vad man gjort under de tre åren man gått tillsammans (jag bytte ju klass efter första ring så för mig blev det två).
Jag minns när jag tog studenten, fyra år sedan och det känns som om det var igår. Det var en helt fantastisk känsla, något jag aldrig känt förr och jag ville bara hålla kvar i den så länge det gick. Frihet, lyckorus efter lyckorus, kung över alla och som om att "ingen kan stoppa mig nu, för här kommer jag!", i den stilen. Champangefrukost hemma hos Katinka, då vi stod tillsammans hela klassen, sjöng, dansad och drack skumpa. Allt fortsatte när vi kom till skolan och träffade de andra klasserna och gemenskapen blev så stor. Sen då vi stod på trappan utanför Sundsgymnasiet, tjejerna i sina vita sommriga klänningar och killarna i kostym, alla hade vi våra studentmössor som vi bara hade lägtat i veckor efter att få ha på oss, äntligen var dagen här. Lite regn kom men vad gjorde det, vi tog studenten och det kändes som solen var framme ändå.
Dagen efter var det däremot en helt annan grej (det kan ha berott på intaget av alkohol dagen innan kanske....). Jag blev lite ledsen för det var då man insåg att det var dags att börja ett helt nytt kapitel i livet. Plugga eller jobba, resa eller spara pengar? Så många obesvarade frågor som man själv skulle sätta svar på. Och alla kompisar, vem man fortfarande skulle komma att hålla kontakten med.
Idag sitter jag här i England och är 23 år gammal. Jag har vuxit otroligt mycket när jag ser tillbaka på hur jag var när jag var 19 år. Min självkänsla och mitt självförtroende har blivit starkare. Såklart har man perioder då man tvivlar på sig själv och vad man kan prestera, framförallt eftersom jag rest mycket och gjort många säsonger. Det jobbigaste med det valet är att komma hem och söka jobb eller försöka bestämma vart man ska åka för att kunna få ett bra jobb som man känner att man vill arbeta med. När jag varit på vinter säsonger så har det aldrig varit några problem, då har jag alltid varit väldigt positiv och stark, för jag känner att "jag vet vad jag gör och jag älskar detta, jag brinner för detta!". Men när säsongen är slut och sommaren närmar sig då kniper det lite i magen. Jag har ingen utbildning, som gör att jag kan söka och arbeta med det som intresserar mig. Jag vill tillexempel gärna jobba på ett spa eller kanske på dagis, och då ska man ha någon form av utbildning. Det är då jag får ångest och känner att jag inte duger, framförallt när jag inte kan komma underfund med vad jag vill plugga. Jag var aldrig den som visste direkt efter gymnasiet vad jag ville "bli", min enda tanke var "jag vill inte plugga mer nu på länge", på gott och ont. Jag antar att jag inte ville slänga mig in i en utbildning eller kurs som jag sedan skulle inse att detta vill jag nog inte riktigt jobba med i framtiden, eftersom jag inte var 100% säker. Många andra runt mig var väldigt drivna av deras drömmar och visste exakt, vilket jag tycker är så himla coolt. Det felet jag gör är att jag jämför mig med andra när jag kommer till den känslan, i slutet av säsongen. Jag får panik och vill också ha en lägenhet, fina möbler och ett kul fast jobb.. Så går det lite tid och jag tänkte något helt annat. "Gräset är alltid grönare på andra sidan." Sen ska man inte jämföra sig med andra, man ska hylla sig själv för de valen man gjort. Som att resa har varit det bästa valet jag gjort, jag älskar skidåkning och det är där jag hör hemma. Nu vill jag bara hitta en plats där jag kan bo hela året runt, med ett arbete och bygga upp ett liv där. Jag vill ha alla mina grejer på en och samma plats, möbler som är mina och ett kök fyllt med kryddor som jag inte behöver slänga efter 5 månader:-) För er som har gjort säsong kanske förstår vad jag snackar om.
Men jag undrar om jag någonsin kommer att hitta en utbildning som tar mig till den karriär som jag trivs i, det kanske aldrig kommer? Jag kanske är en av dom som gör lite allt möjligt eller vad vet jag. Vips kanske det säger i huvet så vet jag percis vad jag ska göra:-) Just nu vet jag att jag ska ut på en lång promenad och sen ska jag kolla på film, så var det med det!
Kram och ta det jag skriver med en nypa salt!