missfrid

 

Nu är det 20 dagar sen vi lämnade Sauze D'Oulx och åkte mot Alagna i Italien. Sex dagar och sen drog vi vidare till England där vi stannade tills i torsdags förra veckan då vi kom till Sverige. Min moster har varit här sen i fredags över helgen på besök från Stockholm. Lite grillning, promenader, fika och film:-) Idag är det måndag och lite saker ska fixas. Tandläkartid ska bokas, deklarera och annat sånt jag kan göra nu när jag är hemma igen. Vad händer då nu? Stora frågan är, vart ska jag vara i sommar? Jag vet inte ännu. Det har blivit mycket tankar och halv planering, och vi har glömt bort att njuta och inte oroa oss så mycket. Jag har haft ångest de senaste två veckorna och mina känslor har varit upp (glad) och ned (ledsen). Men så är det ibland, då man kommer in i svackor och de mesta känns jobbigt. En del beror på att jag vill så mycket, just nu står det still och jag klarar inte av stillheten. Jag måste lära mig att njuta av nuet och bli av med min stress över att behöva prestera fullt ut varje dag. Som när vi var i alperna fick jag ångest om jag inte åkte skidor varje dag.. Eller var sysselsatt? Kanske ni känner igen er?

 

Kaffe dags nu tror jag:-)

 

mf

Nu har vi varit i England nästan 4 dagar och en del planer har blivit ändrade, inte ovanligt för oss två. Jag har alltid varit den som vill så mycket, oftast på en och samma gång (och jag ändrar mig en heeeel del). Jag vill plugga till skidlärare, hudspecialist, ta körkort, åka på skidsäsong, vara hemma i Sverige över sommaren, stanna i Italien över sommaren och lära mig Italienska.. Det är mycket jag vill & vill & vill. För fem dagar sen var vi fast beslutna att vi skulle åka till Garda sjön i Italien över sommaren och arbeta där tillsammans med Julia och hennes kille Pete, men nu är det inte längre aktuellt och vi står som på ruta ett igen. Anledningen var då möjligheten för jobb inte var tillräckligt säker för oss alla, och man skulle i stort sätt kunna prata flytande tyska eller italienska för att få ett bra heltidsjobb. Självklart hade vi säkert kunnat hitta något, men vågar man ta chansen? Vi beslutade oss för att inte ta några risker.

 

Jag har ångest, och det är samma känslor och ångest efter varje skidsäsong, "vad ska jag göra nu?", "vart ska jag ta vägen?", "ska jag kanske ta och börja plugga?".. Men jag har ju gjort mina val att resa, göra skidsäsonger, leva i en väska (på gott och ont om ni förstår vad jag menar) och vänta med att plugga, skaffa en lägenhet och bosätta mig längre än 6 månader. Och det är nu jag får den där ångesten och känner mig lite oduglig. Mitt självförtroende blir lågt. Jag har inget jobb just nu och jag vet inte vart jag hör hemma. Sjukt deprimenade det blev, i det stora hela så finns det betydligt större problem man kan ha:-) Jag har precis varit på semester/avslut på säsongen tillsammans med min familj och min kära pojkvän, haft super mysigt och myser vidare här i England med James fina familj. Vi har alla våra såkallade "I-lands problem" i guess.

 

För det ordnar sig, det gör det alltid,
jo, det löser sig, så brukar allt bli,
det kommer fixa sig till slut,
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur,
och flera mil ifrån, det ordnar sig.

 

Så var vi i England.

 

I tisdags tog vi som sagt våra grejer, tre stora resväskor, två ryggsäckar och en stor skidväska med tre par skidor, två par pjäxor och en del kläder packat i. Klockan 05.00 var det dags att gå upp och en timme senare var vi påväg ned till Oulx med vår kompis Paul som körde oss ned. Där efter tog vi tåget till Torino, bytte tåg till Norvara och bytte till sista tåget mot Varalo Sesia där mina kära föräldrar mötte upp oss kl 10.20. En lång resa kan man säga.

 

Hela veckan har vi varit ute och åkt skidor hela dagarna, ätit god mat och myst massor. Underbart att få vara alla samlade och få ha lite semester såhär slutet av säsongen. Alagna är verkligen en söt by, ganska liten och väldigt Italiensk. Skidsystemet är riktigt bra med långa pister och liftsystemet är rimligt nytt och man tar sig fram snabbt. Jämfört med Sauze är det så anorlunda. På gott och ont;-)

 

Igår åkte vi till Milano flygplatsen och tog flyget till England. Det regnade och var ca 4+ grader, härligt vårväder! Bortser man från det så var det en sån konstig bra känsla att vara tillbaka här. Lite som en hemmakänsla. Vi åt en lång middag med James familj igår och pratade ännu mer. Och imorse fick vi sova ut läääääänge! :-) Nu är det dags att handla mat till ikväll, tacos och guacemole.. GOTT!

 

mf