missfrid

Nu har jag nästan varit hemma och tillbaka i Sverige en vecka. Och nu är jag tillbaka för att stanna. Jag vet att jag kunde hållit ut längre, tills jag fick ett jobb på kroken och fick sätta ett helt nytt liv på play. Men, att flytta till en helt ny plats, allt är nytt och du känner ingen, det är svårt. Och enda anledningen till att jag ville till Vejle var av min kära pojkvän, annars hade det aldrig kommit på tankar. Det blir ibland inte som man tror och det är lätt att glömma bort sig själv. Det är ju trots allt jag som är huvudpersonen i mitt liv, om ni förstår hur jag menar. Jag har känt mig vilse och trott att jag skulle hitta dit och det tar lite tid. Må vara så, men jag mår dåligt att vara på en plats som jag aldrig kommer känna mig hemma på. Jag är inte egoist, jag är bara mänsklig och saknar mitt liv här. Mina vänner och min familj som mest. Jag saknar mig, Mikki, den glada tjejen jag brukar vara.

Hur som helst är jag här igen.

Vad händer här då? Jo det är arbete i fokus (såklart!).
Vart jag tar vägen vet jag fortfarande inte i nuläget:)
Kompisar, familj och så Stockholm på fredag! Och på torsdag kommer Peter v.

Avoriaz