missfrid

Snön har bokstavligt talat kräkt ner i Avoriaz sen igår kväll. Nästan som om himmlen har vinterkräksjukan. Super! Julia och jag körde kl 9 igår från Kassel och var framme halv elva. En lång dag i bilen och lite små irriterade samt hungriga gick vi av och jag såg framför mig alla mina gamla kollegor som arbetade med transporten i Avo från förra året komma med öppna armar för att hjälpa oss med all vår packning. Det är inte lite grejer vi har lyckats få med oss. Dock satt där en sur fransman jag aldrig sätt förr som inte ville lyfta lillfingret för att hjälpa två tjejer i nöd. Kl 00.20 var allt vårt bagage i lägenheten och vi rusade ner till Wild Horse och åt middag som dom lagt till sidan åt oss. Då kändes det att man var tillbaka.

Idag har vi haft en vilo-dag, fixat till i lägenheten, skottat snö från balkongen, varit nere och hälsat på mina gamla kollegor och fixat liftkorten. Åhhhh jag blir så glad att träffa alla igen! Det är sån känsla i magen. Jag har verkligen saknat alla och det är helt enkelt så jävla bra att ha 18 dagar här. Jobb och nöjen:) Imorgon drar vi på oss skidorna och snowboarden för åk i puder!! Ni kan inte förstå detta, men jag är i himmelriket just nu.

Men jag saknar mitt arbete och kollegor hemma, vänner och familj. Det ska ni veta!