missfrid

Efter jobbet idag begav jag mig till Vaccinationscentralen i Malmö. Ända sen jag var liten har jag haft stor fobi och blivit väldigt nojig då det kämmer till sprutor och allt som har med nålar att göra. Antingen kräkt, svimmat eller bara gråtit floder. Jag minns första gången då jag tog stick i fingret när jag var 8 år, allt blev svart och jag tuppade av. Min bror tyckte iallafall det var underhållnde. När jag skulle ta de tre sprutorna för livmoderhalscanser svimmade jag en av gångerna. Det var mest synd om Anders den gången som var så snäll och följde med som stöd, helt paff och förstod inte att jag faktiskt var så rädd för sprutor som jag sagt:p Hur som helst så gick jag själv denna gången, min bror följde med de två första twinrix sprutorna men nu måste jag klara det själv!  Så först gick det ju bra, spände till i armen lite bara. Men sen blev hela huvudet iskallt, sådär stickigt som det höll på att somna och jag kände för att kräka! Att jag fortfarande blir så. Är det som jag psykar upp mig själv varje gång? Som tur va så hade jag världens gulligaste tant som tog den:)

Nu är det dags att pysa till Formtoppen och röra kroppen! Övriga kvällen kommer spenderas tillsammans med Älskling min som kommer hem:) v


PussKram!