missfrid

Klockan är påtok förmycket för att jag ska få vara vaken.. Det hjälps inte för jag blir inte trötter:( Kan bero på mammas och min promenad tillsammans. Vi har en tendens att bubbla in oss i så otroligt djupa diskutioner, spekulera vrida och vända! Prata om allt från matlagning till kärlek. Jag älskar att prata med min mamma, det är underbart hur våra munnar går stup i ett! Så hjärnan går på hörvarv för tillfället och jag tänker på bland annat framtiden. Hösten är snart här och rätt som det är var det vinter.. Jag vill åka iväg till snön och höga backar i alperna. Men jag ska inte prata förmycket, då gör jag bara mig själv besviken. Avskyr folk som pratar så himla mycket om vad de ska göra och aldrig gör ett skit av det de pratar om, "mycket snack liten verkstad", jag vill aldrig vara sån! Men självklart ska man kunna prata drömmar och fantasier. Sen har jag en konstig känsla i magen, precis som att jag saknar något eller någon. En slags ensamhetskänsla. Avskyr känslan som får mig att bli som 13 år igen. Osäker och förlorad i mig själv, jag vet inte vart jag ska göra av den!
JohnBlund, när kommer du?

Godnatt med er!