missfrid

Jag minns när jag skrev denna klockrena dikt, sittandes på trygga Biohuset i Höllviken. Förväntansfull om det kommande äventyret, helt oförstådd om hur jäkla rätt dikten stämde in på hur livet varit under fem månader i Karibien. Det har varit exakt så, La Dolce Vita på fritiden, men ett jäkla slit slit slit på jobbet. Jag har lärt mig massor som jag får bära med mig i framtiden! Ett riktig smakprov av hur det kan vara att arbeta utomlands en säsong, lära känna så underbara personer, minnen förlivet, att bo i paradiset och att vara sambo och massa mer. Jag får ont i magen av att tänka att jag åker idag om bara några timmar men samtidigt är jag så jävla GLAD! Det är en obeskrivlig känsla, jag har ju längtat efter denna dag så otroligt mycket och ändå känns det som att jag velat stanna en eller tio dagar till, låt det inte vara slut än! Jag är förälskad i denna plats, i detta klimat, omringad av kristallklart hav, en strålande sol, leva i bikini och gå runt och vara brunbränd:):) Men nu är det är dags, dags att säga Hejdå. Vad mer kan jag säga? Jag vill ta med mig den varma solen i en burk, stoppa havet och sanden i fickan, plantera grönskan i en kruka och så har jag allt med mig. Om man ändå kunde göra så! Men vet ni vad, FYFAN så in i heeeeeeeeeeeeeeellskotta vad SKÖNT det ska bli att komma HEEEEEEEEM!!!!!!!!!!! Sweden here I fucking come!!!!!!!!!!!:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D Guadeloupe får stanna i minnet och jag får leva på minnena och känslan och de bilder jag har. För jag kommer alltid minnas:):)