missfrid

Att ge och "få"?

Detta är mitt första riktiga jobb, ett heltidsjobb och lite till. Jag har aldrig slitit så mycke någonsin, övertimmar jag tappat räkningen på, jag har aldrig gett så mycket av mig själv både psykiskt och fysiskt, samtidigt fått ta så mycket skit och fått så lite tillbaka. Vi ger så mycket av oss själva vi i restaurangen, springer hit och dit, bär tallrikar fram och tillbaka, ler och är glada, för är du glad och ler så smittar det av sig till gästerna, vilket är väldigt viktigt! Att få negativ feedback och taskiga komentarer hjälper inte en speciellt bra. Jag menar inte att det alltid är fel att säga ifrån om där finns något som varit dåligt gjort, för då kan man alltid göra det bättre till nästa gång, men det finns en gräns på vad som är nödvändigt och onödigt. En del människor är också starka men andra är svagare och en del är känsligare än andra. Jag är så glad att Herr Olsson samt min kära pojke varit här och såklart alla vänner som man kunnat prata med och så iallafall vi peppat varndra. Samtidigt som jag kännt mig väldigt liten och nertryckt många gånger och orättvist behandlad, så har jag blivit starkare under denna säsongen och växt som person.

Jag ångrar inte att jag åkte och jag är glad att jag stannade hela vägen ut och inte gav upp, har jag klarat detta så klarar jag nog vadsomhelst känns det som:) Och om två veckor åker jag här ifrån och då har jag haft mitt sista arbetspass på detta Hotell:):):):):)