missfrid

Igår tog jag resväskan till ett grått England där James mötte upp mig.

 

Det har bara gått fyra dagar sen vi sågs men ändå känns det som mer. Jag har haft det så mysigt, dessa sista dagarna framförallt, hemma i Hölle med min fina mamma. Jag saknar henne jättemycket redan nu, även om jag vet att jag kommer att träffa henne snart igen. Världens bästa mamma v Och nu är jag här i ett litet samhälle utanför Leeds, det är så grönt och friskt. Tågresan från flygplatsen igår var himla fin, man får se väldigt mycket på två timmar farandes från stad till stad. Englands natur är lite sagolik nästan och det är stor skillnad från hemma i platta Skåne. Men det finns inget så vackert som våra Svenska rapsfält, inte ens bergen i alperna slår det tycker jag, och sen luktar det så gott också!

 

Annars så sov jag länge idag, trött efter gårdagen och seg i bena. Jag är inte taggad på att göra något idag, bara vara hemma och ligga i sängen och vara i en bubbla. Från att ha varit en optimist till att bli negativ som jag var för en månad sen. Jag är väl rädd för olika saker och tänker tillbaka på när jag bodde i Vejle i Danmark då jag kom till en helt ny liten stad där jag inte kände någon, inte hittade något jobb och bara gick hemma. Det sög verkligen och jag är rädd att det ska bli lite samma sak (det kan givetvis inte bli helt samma sak då det var en helt annan situation i sig men ni kanske förstår vad jag är syftar på). Dags att ta sig i kragen tror jag och få lite frisk luft, bli av med negativ energi och imorgon så är det dags att åka in till Leeds centrum och kika om där kanske finns något som passar mig. Nya utmaningar och nya erfarenheter:-) "Don't worry, be happy!".

 

Ciao,

mf