missfrid

Jag sitter inne och myser framför tven till ett avsnitt av Desperate Housewives.

På datan kollar jag lite jobb, nördar mig på facebook och så hittar jag bilder från säsongen i Avoriaz. Gaaaah va härligt det var! Sagolikt. När jag först åkte minns jag att jag inte alls var säker på om jag skulle åka. Jag hade ett bra jobb med underbara kollegor och några andra saker satte en pinne i hjulet. Jag visste inte om de var min grej. "Tänk om jag fryser och blir gnällig när vi har pistvisning, tänk så pallar jag inte trycket av alkohol flera gånger i veckan, tänk si, så, blablabla..", en hel drös av tankar rullade runt i huvudet på mig. Men när jag väl kom iväg och på plats var det lätt det bästa jag någonsin gjort! Och detta minnet kommer alltid finnas kvar i mig.

Jag är en person som lever på minnen och ibland har svårt att leva i nuet. Men, vem kan klandra mig? Det är väl okej att dagdrömma sig bort när verkligheten är lite grå. Det är jag långt ifrån ensam om. Jag kan inte riktigt påstå att jag njuter av att vara arbetslös, sitta i en lägenhet när det kliar i mina fingrar, en social människa som mig måste få ut och socialisera sig! Det är som att titta på sista delen av Sex and the city när Carrie flyttar till Paris, den känslan hon har när hon strosar runt ensam på gågatorna, ser ett sällskap kvinnor fika tillsammans på ett Café. Bortsätt från att min kille är den raraste och mest omtänksamma mannen i mitt liv. Det finns där ingen tvivel om! Han är så äkta som de bara går. Ärlig och fantastisk.

Och det blir snart ändring för min del, snart sitter jag inte här i lägenheten om dagarna. Så länge får jag väl passa på att "lära mig" vara lite ensam och uppleva hur det är att vara "hemmafru". Jag har lärt mig diska för hand, änn så länge har där endast gått sönder ett glas! Och städa för full hand, damsuga och röja upp. Hur man sysselsätter sig då det regnar ute och inte kan ta en promenad, då kan man hoppa i soffan istället. Och skissa lite, jag är ingen stjärna på det man kanske, kanske blir bättre under tiden som varar? Jag får inte heller glömma att jag har inrett lägenheten så hemtrevligt och fint. Men jag kan väl egentligen inte helt kalla mig för en orginal och riktig hemmafru, men det låter mycket bättre än arbetslös, eller?:)