missfrid

 

Det är inte helt fel här borta. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig ensam.. Att vara enda svensken i umgängeskretsen är svårt ibland. Jag kan inte alltid uttrycka mig rätt, ord blir fel och det gör mig lite ledsen ibland.. Kanske bara jag som är gnällig, men jag saknar min lilla Bulle (Julia) och att hänga med henne. Vi kan prata våran american/british/svenglish engelska, och vi förstår varandra perfekt! Jag vill inte säga att jag blir "mobbad" för min engelska, men när jag säger fel ordval eller liknande, då är det svensken dom skrattar åt. Nu vet jag percis hur min mamma känner! (Älskar dig mamma och din svenglish är bäst!!!)

 

/Mikki