missfrid

Jag är otålig, rastlös och så förväntansfull!
Varför kan jag inte bara koppla av?

Ni förstår nog vad det är för samtal. Ohh jag håller tummarna så de nästan går i bitar! Nu måste jag lugna ner mig. Det kommer om det kommer.. Jag tycker bara inte om att vänta. Det är bara så spännande och jag blir så exalterad, som ett litet barn på julafton bland alla sina julklappar.

Idag ska jag leka med mamma som kom hem från Stockholm igår kväll. En promenad, kaffe och långa samtal om allt och inget. Det blir myyyyyysigt:)

Puss!