missfrid

Idag har vi äntligen varit på turen sadako, den som blev inställd för en vecka sen, jag och mamma. Sadakon är en segelbåt:) Helt ljuvligt! Jag har aldrig seglat innan och ja asså det var magiskt.. Mådde dock ganska illa de första 45 minutrarna men det gick ju över:) Så vi gled runt på karibiens klarblåa hav bland skjöldpaddor och fiskar.. Snorklade vid en liten ö där Hans (vår seglarguide) började mata fiskarna med bröd. De blev helt galna! Jag som låg i vattnet samtidigt fick smått panik eftersom dom blev så himla hetsiga och skulle komma fram och smaka om man själv var en brödbit! Inte så populärt.. (iallafall inte från min och Silvias sida!) Solnedgången ute på havet var annat än på land, förtrollande. Går inte riktigt att beskriva den känslan jag fick i kroppen då vi var där ute och guppade:) Detta ska jag göra om helt enkelt!

För övrigt så mår jag hemskt illa. Kanske så att det förtfarande skumpar inne i skallen på mig trots att vi är i land. Vi var ju ändå ute från 9-19.15, så det är väl inte helt omöjligt! Nu sitter jag här i min ensamhet och vill att Tord ska komma hem och krama mig. Behöver kramar.. Fick väl inte den mest positiva fedback inför min lilla försenade utflyckt men mammsen.. Känns tråkigt som fan. Jag är ju inte den personen som gärna ställer till med besvär eller försöker sätta folk i skiten på något sätt, så när man väl fixar och så & ja ah.. Vad kan jag göra åt det nu mer än att få dåligt samvete såklart. Och ångra att jag inte använt mer solskydd under dagen.. (använt överhuvetaget!)